Frosty...
Frosten har nu kommit, gräset får ett siverfärgat skimmer och asfalten glittrar likt en stjärnklar himmel.
Miljontals iskristaller som pryder varenda glasyta och bildar unika mästerverk, Winter is coming.
En tanke: varje iskristall är unik, kan inte hjälpa att dra en paralell med oss människor.
liksom iskristaller och snöflingor Alla är unika , dock så är det många som försvinner i mängden,många uppdagas inte ens av omvärlden utan försvinner innan livet ens har börjat,såsom en iskristall möter sin första och sista solnedgång,förlusten går obemärkt förbi medans vissa har hunnit notera den och sörjer den medans andra i omgivningen inte ens kan ta till sig det. Men alla har en sak gemensamt, oavsett så försöker vi bli något,bli ihågkomna ,leva vidare i historien, rädslan av att bli helt utraderade utan ett minne kvar det är det som driver denna häxjakt om att bli något. alla vill vi känna att vi räcker till....
Avundas dem som föds och redan då vet vem dom är, vart dem är påväg, vilken väg de ska gå, själv står jag kvar i mitt vägskäl med tusen av skyltar men vet inte vilket håll,såsom en kompass i magnetfält snurrar det bara runt runt runt och dendär rösten i hjärtat har jag aldrig riktigt haft, åtminstone inte på åratal, känns som om jag och den kom ifrån varandra under uppväxten från barndom till tonår.Vi människor är skrämmande bra på att anpassa sig, att smälta in i omgivningen och bara vara.. Vet varken vem jag är eller vad jag vill, sitter här vid min egen central station och hälsar på alla som stannar upp för en stund och vill prata, ta en fika, Sedan står jag ensam kvar på perrongen och vinkar av han eller henne som tog steget ut, och sedan återvänder jag till min bänk, slår mig ner och drömmer mig bort och väntar på nästa person.
Hade ett känslomässigt break igår, fick en ensamhetskänsla en tomhetskänsla,kändes att något saknas mig.
Bara såna där simpla saker,kramas att ha någon att göra middag med,man står i köket, å leker och jålar med varandra, man skrattar och har kul,matar varandra, håller om varandra. En kvällspromenad i månens sken tätt intill varandra med händer som omfamnar varandra,eller man tar ett bad, med levande ljus,något svalkande vin,kanske kex och ost eller jordgubbar, ,en filmkväll där man ligger och håller om varandra.eller kanske ligga i ens partners knä medan denne drar fingrarna genom ens hår. filmen i sig blir bara något som går obemärkt förbi medan den stunden kommer leva vidare för alltid.
du vet att kunna ringa någon oavsett tid, och personen svarar och är idel öra och kommer med sina åsikter och tankar. eller att ha någon som droppar ett sms någon dag helt oväntat: tänker på dig, hej är allt väl? vad gör du ikväll? att ha någon att sova med. ligga och hålla om, vakna på morgonen å låta solens strålar avslöja den personens rätta utseende, osminkad samt med håret utsläppt gärna lite rufsigt, finns det något vackrare?
(saknar helt enkelt att betyda något för någon)
kanske är det just på grund detta som jag är rädd? är rädd att gå bort mig i dehär drömmarna att jag inte vågar,är så himla rädd att inte räcka till, att bli lämnad igen.Finns ingen värre känsla, du träffar en helt främmande människa, som säger att den älskar dig, som står vid din sida oavsett,som vill dela din vardag, dina erfarenheter, dina minnen samt skapa egna,när denna människa sedan drar sig ur, det är ungefär som att säga: tyvärr du jag ångrar mig, att man ångrar att man träffats, att man inte alls är underbar, man är ingenting.
och sedan få bort den känslan och börja om på nytt...det är tufft..just nu är jag tom,känslomässigt död, det finns ingen därute som mitt hjärta slår för, kanske är det också det som gör att jag mår som jag mår?
Tidigare har det alltid funnits någon där, gud vet hur många otaliga gånger jag varit olyckligt kär, vissa har fått veta,andra inte i rädslan för att ens drömmar, utifall att det nu inte blev vi skulle bli krossade, en dröm är iaf något, ett hopp. och utan hopp vad har man då att leva för? nu däremot är mitt hjärta tomt, det finns ingen, har försökt träffa tjejer men det blir alltd bara fel och slutändan handlar det om samma sak... därefter hamnar man i paniksituation och tänker: vad händer nu? skall vi ses igen? is that it? vad känner jag? vad känner hon?
pinsam tystnad, ett hejdå och den uttjatade frasen"vi får höras/ses snart igen" även fast bägge vet att när hon väl går utanför dendär dörren så ses man aldrig mer igen,allt medans ångesten och tomheten växer sig starkare...
Talade med C häromdagen, hon har träffat en kille, och det var goda nyheter,vet inte om hon har tänkt på det själv med slogs av vilken glädje och energi hon har när hon talar om honom,tecken på nyförälskelse.
jag är glad för hennes skull och hoppas det går bra för dem ^^,
Samtidigt som jag blev lite mer vilsen, C har varit min Terapi, ursäkta jag ska rätta mig, träffade C som blev en himla bra vän och hjälpt mej oerhört mkt, även om jag kanske aldrig har sagt det. Träffade C innan det tog slut mellan mig och min tjej, förundrades över denna tjej, hon var kort,långt brun hår och hennes stora varma ögon samt ett leende som gjordes för att sprida glädje med en attityd som var lite love it or leave it,i den gråa vardagen som var däruppe på jobbet så sken hon igenom likt en regnbåges starka färger, precis så som en påminnelse, efter regn kommer solsken.
och efter det tog slut mellan mig mitt ex så tja jag gick ner mej totalt, min värdighet låg under minus strecket och jag började ringa henne,smsa henne, hata henne,älska henne, förlåta henne osv osv.
det var då C kom till min räddning. plötsligt fanns hon alltid där,jag kunde ringa henne, när jag var nere på natten kunde jag ringa henne, hennes varma röst värmer likt en omfamning från en moders famn och jag har somnat tryggt ett otaliga gånger på grund av detta. medan nu känns det lite, lite som man tog ett steg utåt. även om det inte är så och hon säger att det inte är så, så kommer nog aldrig dendär känslan att ebba ut.
guess i have to get used to it ^^,
som sagt det kanske är dags?
släppa garden lite granna och se vad det leder till....
//pimpim the man who sounds like a woman.
ds.
Solen tittar in mellan persiennerna,
detta kanske blir en bra dag?
Miljontals iskristaller som pryder varenda glasyta och bildar unika mästerverk, Winter is coming.
En tanke: varje iskristall är unik, kan inte hjälpa att dra en paralell med oss människor.
liksom iskristaller och snöflingor Alla är unika , dock så är det många som försvinner i mängden,många uppdagas inte ens av omvärlden utan försvinner innan livet ens har börjat,såsom en iskristall möter sin första och sista solnedgång,förlusten går obemärkt förbi medans vissa har hunnit notera den och sörjer den medans andra i omgivningen inte ens kan ta till sig det. Men alla har en sak gemensamt, oavsett så försöker vi bli något,bli ihågkomna ,leva vidare i historien, rädslan av att bli helt utraderade utan ett minne kvar det är det som driver denna häxjakt om att bli något. alla vill vi känna att vi räcker till....
Avundas dem som föds och redan då vet vem dom är, vart dem är påväg, vilken väg de ska gå, själv står jag kvar i mitt vägskäl med tusen av skyltar men vet inte vilket håll,såsom en kompass i magnetfält snurrar det bara runt runt runt och dendär rösten i hjärtat har jag aldrig riktigt haft, åtminstone inte på åratal, känns som om jag och den kom ifrån varandra under uppväxten från barndom till tonår.Vi människor är skrämmande bra på att anpassa sig, att smälta in i omgivningen och bara vara.. Vet varken vem jag är eller vad jag vill, sitter här vid min egen central station och hälsar på alla som stannar upp för en stund och vill prata, ta en fika, Sedan står jag ensam kvar på perrongen och vinkar av han eller henne som tog steget ut, och sedan återvänder jag till min bänk, slår mig ner och drömmer mig bort och väntar på nästa person.
Hade ett känslomässigt break igår, fick en ensamhetskänsla en tomhetskänsla,kändes att något saknas mig.
Bara såna där simpla saker,kramas att ha någon att göra middag med,man står i köket, å leker och jålar med varandra, man skrattar och har kul,matar varandra, håller om varandra. En kvällspromenad i månens sken tätt intill varandra med händer som omfamnar varandra,eller man tar ett bad, med levande ljus,något svalkande vin,kanske kex och ost eller jordgubbar, ,en filmkväll där man ligger och håller om varandra.eller kanske ligga i ens partners knä medan denne drar fingrarna genom ens hår. filmen i sig blir bara något som går obemärkt förbi medan den stunden kommer leva vidare för alltid.
du vet att kunna ringa någon oavsett tid, och personen svarar och är idel öra och kommer med sina åsikter och tankar. eller att ha någon som droppar ett sms någon dag helt oväntat: tänker på dig, hej är allt väl? vad gör du ikväll? att ha någon att sova med. ligga och hålla om, vakna på morgonen å låta solens strålar avslöja den personens rätta utseende, osminkad samt med håret utsläppt gärna lite rufsigt, finns det något vackrare?
(saknar helt enkelt att betyda något för någon)
kanske är det just på grund detta som jag är rädd? är rädd att gå bort mig i dehär drömmarna att jag inte vågar,är så himla rädd att inte räcka till, att bli lämnad igen.Finns ingen värre känsla, du träffar en helt främmande människa, som säger att den älskar dig, som står vid din sida oavsett,som vill dela din vardag, dina erfarenheter, dina minnen samt skapa egna,när denna människa sedan drar sig ur, det är ungefär som att säga: tyvärr du jag ångrar mig, att man ångrar att man träffats, att man inte alls är underbar, man är ingenting.
och sedan få bort den känslan och börja om på nytt...det är tufft..just nu är jag tom,känslomässigt död, det finns ingen därute som mitt hjärta slår för, kanske är det också det som gör att jag mår som jag mår?
Tidigare har det alltid funnits någon där, gud vet hur många otaliga gånger jag varit olyckligt kär, vissa har fått veta,andra inte i rädslan för att ens drömmar, utifall att det nu inte blev vi skulle bli krossade, en dröm är iaf något, ett hopp. och utan hopp vad har man då att leva för? nu däremot är mitt hjärta tomt, det finns ingen, har försökt träffa tjejer men det blir alltd bara fel och slutändan handlar det om samma sak... därefter hamnar man i paniksituation och tänker: vad händer nu? skall vi ses igen? is that it? vad känner jag? vad känner hon?
pinsam tystnad, ett hejdå och den uttjatade frasen"vi får höras/ses snart igen" även fast bägge vet att när hon väl går utanför dendär dörren så ses man aldrig mer igen,allt medans ångesten och tomheten växer sig starkare...
Talade med C häromdagen, hon har träffat en kille, och det var goda nyheter,vet inte om hon har tänkt på det själv med slogs av vilken glädje och energi hon har när hon talar om honom,tecken på nyförälskelse.
jag är glad för hennes skull och hoppas det går bra för dem ^^,
Samtidigt som jag blev lite mer vilsen, C har varit min Terapi, ursäkta jag ska rätta mig, träffade C som blev en himla bra vän och hjälpt mej oerhört mkt, även om jag kanske aldrig har sagt det. Träffade C innan det tog slut mellan mig och min tjej, förundrades över denna tjej, hon var kort,långt brun hår och hennes stora varma ögon samt ett leende som gjordes för att sprida glädje med en attityd som var lite love it or leave it,i den gråa vardagen som var däruppe på jobbet så sken hon igenom likt en regnbåges starka färger, precis så som en påminnelse, efter regn kommer solsken.
och efter det tog slut mellan mig mitt ex så tja jag gick ner mej totalt, min värdighet låg under minus strecket och jag började ringa henne,smsa henne, hata henne,älska henne, förlåta henne osv osv.
det var då C kom till min räddning. plötsligt fanns hon alltid där,jag kunde ringa henne, när jag var nere på natten kunde jag ringa henne, hennes varma röst värmer likt en omfamning från en moders famn och jag har somnat tryggt ett otaliga gånger på grund av detta. medan nu känns det lite, lite som man tog ett steg utåt. även om det inte är så och hon säger att det inte är så, så kommer nog aldrig dendär känslan att ebba ut.
guess i have to get used to it ^^,
som sagt det kanske är dags?
släppa garden lite granna och se vad det leder till....
//pimpim the man who sounds like a woman.
ds.
Solen tittar in mellan persiennerna,
detta kanske blir en bra dag?
The Return Of Mrs. Autumn.......
Då var det höst igen. löven färgas sakta till gula å röda, alla insekter försvinner och fåglarna flyttar, allt som var så levande går in i slummer,hela världen blir mer påklädd,mer isolerad människor blir mindre sociala,en tystnadens dimma omsveper vårt land och tar över, det går mot kallare tider,en påminnelse, ,season changes, so do we...för visst är det så? allting förändras, vi är under ständig utveckling...dock inte alltid åt det bättre,men det sker hela tiden förändringar oavsett om vi vill eller inte,alla intryck och inccidenter som påverkar,alla oklara tankar, who am i?
Jag var på fest i åmål i helgas, Hade många tankar inför den helgen:skulle man åka dit? skulle man få det kul och skulle man ens dricka? inte för att man var nere eller så men inte varit på bra humör det senaste, varit på humör men inte bra, en gäckande känsla av osäkerhet,av nedstämdhet som legat där på lut,iof senaste höstarna har det varit så,ville inte tänka så, så drog iväg, Jenny hämtade mig ^^, hennes kille (Tobias) var en helschysst snubbe som bjöd på drinkar och lite tips och trix,(jenny var en underbar kokerska,specielt hennes små kryddmixar på tomaterna,mumma!) blev om inte annat riktigt sugen på att åka jorden runt.
C var också där ^^, så himla kul å träffa henne igen, saknat henne massor (även om jag inte visade det?)
vet inte vad jag visade å inte visade faktiskt, spriten gick hårt åt och plötsligt var man borta i dendär dimman,
träffade en kompis till C ocskå,hon var väll trevlig och så tänkte jag, tänkte inte mer på det,tror inte jag tänkte så mkt alls,slutade med att man hamnade brevid varandra, jag bladdrade på så som bara jag är bra på,tror även våra läppar mötte varandras ett par tillfällen och plötsligt så hade man fått en unns av självförtroende igen, var även lite fler folk där bla killkompisar till C , minns dock inte vad dem hette eller så, det är som om att vissa människor försvinner,blir filtrerade, bara dem med mest personlighet som blir kvar,vi dansade,festade,skålade (kim spillde ner allt å lite till) rökte,sjöng och fotade likt paranoida paparazzis (finns några taggade pics på FB )
Vi drog även till krogen (HC) å där blev allt fel, fick något ryck å hoppade upp på scenen, började dansa som en liten jude, dem bad mig gå ner,plötsligt var man däruppe igen och fick med sig några upp,sedan ner igen,drog till baren, gick ut på dansgolvet igen,träffade hon där igen, vi kysstes,det var här förvandligen kom, nu var jag inte glad, nu var jag rädd,varför gör vi dethär? tycker hon om mig? hon känner inte mig, är detta bara för det är skoj? en kul grej? tycker jag om henne? eller kan det finnas något där, eller gör hon det bara "för att" just having a good time? tusen tankar föll in i skallen, jag vaknar upp ser mig omkring,inser att jag är på dansgolvet, med hundra främlingar, känns som om marken under mig ger vika,måste ut å ha frisk luft, vill ha me dig ut men du vill inte, inser mitt patetiska tänkande,går ut i friska luften för att rensa tankarna samt för att skämmas en smula..
Såg ett jättegulligt par därute,samt ett annat som stod å berättade hur dem hade precis träffats, jag avlägsnade mig med ett: grattis och ett leende...ett leende som dog ut stunden efter,började kolla runt, å såg ett par,och ett till och ett till, det var par hit och dit.kände mig vilsen, började gå snabbare genom massan, hela tiden, killar å tjejer,som kysstes,som höll varandra i handen eller höll om varandra, började knö mig fram till baren, drog ett par shots, thats enough tänkte jag,sökte upp dig "jag drar nu,men din väska finns där utanför damtoan i den lilla garderoben, ha det bra"
Sedan gick jag ut,när jag stod därute å väntade på resten av gänget började jag sjunga, sjöng för livet,kom fram några å började snacka men vad dem sa har jag redan förträngt,däremot minns jag en tjej som kom fram, hon hälsade och bad om ursäkt om hon störde men undrade om hon fick känna på mitt hår, "åh vad jag önskar att jag hade en pojkvän med sånt hår" njöt av beröringen från denna främling, hon var vacker, tappade tidsuppfattningen minns inte om vi stod där i en halvtimme eller fem minuter, sen så slutade hon "jag måste tyvärr gå" fick en kram och sedan försvann hon, jag följde hennes steg med blicken, hennes klackar mot asfalten dog ut och hon försvann i skuggorna,tillsammans med mitt forna jag,
Det motsatta könet har alltid haft en effekt på mig,träffar jag någon som jag får tycke eller framför allt som visar intresse för mig för så förändras jag, jag blir som under en förbannelse,känns som om jag blir förslavad å det är jag rädd för, Tänk dig en fångvaktare som får tillgång till den enda nyckeln till dina handklovar,du blir en ofrivillig marionette docka, alltid haft svårt med främmande människor som ser mig i ögonen å säger kim, känner mig som mest underlägsen då, vad vill du? känner jag dig? borde jag känna dig eller borde du känna mig? vad vet du om mig? och vad händer om jag ger dig det du mest vill ha? finns du kvar? is this serious or just a game,är du ärlig? what do you want from me? skeptiskt och misstänksam är bara förnamnet,
Det handlade inte om henne,hon jag kysste utan mig själv och min rädsla, en rädsla för att släppa spärrarna, att våga, just go with the flow, isnt that what they say? men det är just den biten jag känner jag inte orkar, orkar inte vara lättsam i rädslan att bli upptagen av någon, att få någon på näthinnan när jag inte ens själv vet vem jag är eller vad jag vill/inte vill bli,orkar inte med något ytligt heller för den delen och är livrädd för att man ska uppleva en repris från det förflutna...
Förnedringen är total när man får för sig man betyder något för någon och man exponerar sig,man blottar sitt inre för någon som sedan inte visar vara den man trodde och som nu vet allt om dig medans hon själv förblir en främling och den enda känskap du har om den personen är vad hon har gett dig tillgång till.Att allt var ett spel,
Är rädd för att detta ska hända igen,för det är så det börjar, oskyldigt från början.
Är hemma från jobbet btw, satte en kokhet(trots varningar av jenny) lunchkorv i halsen,(natten till söndag), höll på att kvävas lite halvt, brände svalget rejält samt verkar fått någon infektion =S (it has to be me)
har levt i skrivande stund på vatten,fil och yoghurt i 3 dagar (börjar bli ganska trött på det nu XD)
Thats what i have to say for tonight,over and out
//pimpim the man who sounds like a woman..according to some customers XD
Jag var på fest i åmål i helgas, Hade många tankar inför den helgen:skulle man åka dit? skulle man få det kul och skulle man ens dricka? inte för att man var nere eller så men inte varit på bra humör det senaste, varit på humör men inte bra, en gäckande känsla av osäkerhet,av nedstämdhet som legat där på lut,iof senaste höstarna har det varit så,ville inte tänka så, så drog iväg, Jenny hämtade mig ^^, hennes kille (Tobias) var en helschysst snubbe som bjöd på drinkar och lite tips och trix,(jenny var en underbar kokerska,specielt hennes små kryddmixar på tomaterna,mumma!) blev om inte annat riktigt sugen på att åka jorden runt.
C var också där ^^, så himla kul å träffa henne igen, saknat henne massor (även om jag inte visade det?)
vet inte vad jag visade å inte visade faktiskt, spriten gick hårt åt och plötsligt var man borta i dendär dimman,
träffade en kompis till C ocskå,hon var väll trevlig och så tänkte jag, tänkte inte mer på det,tror inte jag tänkte så mkt alls,slutade med att man hamnade brevid varandra, jag bladdrade på så som bara jag är bra på,tror även våra läppar mötte varandras ett par tillfällen och plötsligt så hade man fått en unns av självförtroende igen, var även lite fler folk där bla killkompisar till C , minns dock inte vad dem hette eller så, det är som om att vissa människor försvinner,blir filtrerade, bara dem med mest personlighet som blir kvar,vi dansade,festade,skålade (kim spillde ner allt å lite till) rökte,sjöng och fotade likt paranoida paparazzis (finns några taggade pics på FB )
Vi drog även till krogen (HC) å där blev allt fel, fick något ryck å hoppade upp på scenen, började dansa som en liten jude, dem bad mig gå ner,plötsligt var man däruppe igen och fick med sig några upp,sedan ner igen,drog till baren, gick ut på dansgolvet igen,träffade hon där igen, vi kysstes,det var här förvandligen kom, nu var jag inte glad, nu var jag rädd,varför gör vi dethär? tycker hon om mig? hon känner inte mig, är detta bara för det är skoj? en kul grej? tycker jag om henne? eller kan det finnas något där, eller gör hon det bara "för att" just having a good time? tusen tankar föll in i skallen, jag vaknar upp ser mig omkring,inser att jag är på dansgolvet, med hundra främlingar, känns som om marken under mig ger vika,måste ut å ha frisk luft, vill ha me dig ut men du vill inte, inser mitt patetiska tänkande,går ut i friska luften för att rensa tankarna samt för att skämmas en smula..
Såg ett jättegulligt par därute,samt ett annat som stod å berättade hur dem hade precis träffats, jag avlägsnade mig med ett: grattis och ett leende...ett leende som dog ut stunden efter,började kolla runt, å såg ett par,och ett till och ett till, det var par hit och dit.kände mig vilsen, började gå snabbare genom massan, hela tiden, killar å tjejer,som kysstes,som höll varandra i handen eller höll om varandra, började knö mig fram till baren, drog ett par shots, thats enough tänkte jag,sökte upp dig "jag drar nu,men din väska finns där utanför damtoan i den lilla garderoben, ha det bra"
Sedan gick jag ut,när jag stod därute å väntade på resten av gänget började jag sjunga, sjöng för livet,kom fram några å började snacka men vad dem sa har jag redan förträngt,däremot minns jag en tjej som kom fram, hon hälsade och bad om ursäkt om hon störde men undrade om hon fick känna på mitt hår, "åh vad jag önskar att jag hade en pojkvän med sånt hår" njöt av beröringen från denna främling, hon var vacker, tappade tidsuppfattningen minns inte om vi stod där i en halvtimme eller fem minuter, sen så slutade hon "jag måste tyvärr gå" fick en kram och sedan försvann hon, jag följde hennes steg med blicken, hennes klackar mot asfalten dog ut och hon försvann i skuggorna,tillsammans med mitt forna jag,
Det motsatta könet har alltid haft en effekt på mig,träffar jag någon som jag får tycke eller framför allt som visar intresse för mig för så förändras jag, jag blir som under en förbannelse,känns som om jag blir förslavad å det är jag rädd för, Tänk dig en fångvaktare som får tillgång till den enda nyckeln till dina handklovar,du blir en ofrivillig marionette docka, alltid haft svårt med främmande människor som ser mig i ögonen å säger kim, känner mig som mest underlägsen då, vad vill du? känner jag dig? borde jag känna dig eller borde du känna mig? vad vet du om mig? och vad händer om jag ger dig det du mest vill ha? finns du kvar? is this serious or just a game,är du ärlig? what do you want from me? skeptiskt och misstänksam är bara förnamnet,
Det handlade inte om henne,hon jag kysste utan mig själv och min rädsla, en rädsla för att släppa spärrarna, att våga, just go with the flow, isnt that what they say? men det är just den biten jag känner jag inte orkar, orkar inte vara lättsam i rädslan att bli upptagen av någon, att få någon på näthinnan när jag inte ens själv vet vem jag är eller vad jag vill/inte vill bli,orkar inte med något ytligt heller för den delen och är livrädd för att man ska uppleva en repris från det förflutna...
Förnedringen är total när man får för sig man betyder något för någon och man exponerar sig,man blottar sitt inre för någon som sedan inte visar vara den man trodde och som nu vet allt om dig medans hon själv förblir en främling och den enda känskap du har om den personen är vad hon har gett dig tillgång till.Att allt var ett spel,
Är rädd för att detta ska hända igen,för det är så det börjar, oskyldigt från början.
Är hemma från jobbet btw, satte en kokhet(trots varningar av jenny) lunchkorv i halsen,(natten till söndag), höll på att kvävas lite halvt, brände svalget rejält samt verkar fått någon infektion =S (it has to be me)
har levt i skrivande stund på vatten,fil och yoghurt i 3 dagar (börjar bli ganska trött på det nu XD)
Thats what i have to say for tonight,over and out
//pimpim the man who sounds like a woman..according to some customers XD
